Madeleine Eriksson

Känner att höstdeppen har satt in, känner mig enormt trött och har egentligen inte lust med något. Vädret är ju inte något att vara glad över heller med regn som öser ner. De sista dagarna har jag varit en riktig plåga för hjärtat, med gnäll och sura miner. Köpte en flaska saft, och jag är inte den bästa på att blanda ska jag väl erkänna, eller låter det rimligt att halva flaskan ska vara slut efter en kväll då jag har blandat två glas!! Detta påpekade F och jag som var på dåligt humör ville inte erkänna att det knappt gick att dricka, utan sa att jag gillar det så. Sedan är det ju faktiskt så att om man får avreagera sig lite så blir det ofta bättre sen istället för att gå runt och vara glad fast man känner att man vill hugga huvudet av något och gå och lägga för att sova till våren kommer igen. Men som tur är står F ut med mig, även om han kan säga ifrån när jag blir lite väl jobbig, och jag behöver höra när jag går över gränsen.

Just nu pågår ett grupparbete i skolan och det är det mest korkade arbete jag varit med om, vi är blandade med campuselever som normalt inte använder de hjälpmedel som är vår vardag för att klara våra studier och detta gör att det blir ganska mycket problem med kommunikation och det är bara så irriterande. Jag tycker att vi som läser distans ska vara med varandra eftersom att vi kan använda oss av alla hjälpmedel på ett mycket bättre sätt eftersom vi använder dem så pass mycket.

Nu ringde nyss svärmor och jag tänkte direkt att nu jäklar ligger Linda på BB, men så var inte fallet utan hon ville bjuda oss på middag. Skönt att slippa göra mat. Sen ska jag nog fara till mamma ikväll och hälsa på då de ska vara uppe hela natten för att kunna göra några tester på sjukhuset imorgon på morgonen. Men nu gäller fortsatt plugg, blä.