Mina diamanter

Skrev tenta idag, gick för fort tyckte jag och nu känns det som att jag slarvat! Vill verkligen klara denna tenta. Nåväl, sitter och lyssnar på Milow och känner mig nostalgisk. Började titta på gamla kort och fick en klump i magen. Hittade så många roliga kort och det är så många människor som jag saknar som jag var med otroligt mycket back in the days. Vad hände?

Sen blir klumpen större när jag hittar bilder på mina små älsklingar som jag inte har hos mig längre. Zorrogubben som är ett stort exemplar av katt, en tant trodde det var en  hund när han var med ut på promme med hunden en gång. Haha han är så söt, sprang efter oss och om han hamnade för långt bak och inte orkade springa efter satte han sig ner och jamade så det skar i hjärtat på en. Eller när han gav sig ut på äventyr själv en sommar och vi hittade honom under ett träd helt ynklig och blöt.

Och sudden som var som en känguru när man kom hem och slaktade all post man fick och en dag hade hittat min låda med smink och tyckte att den gröna puderögonskuggan passade honom. Grr vad arg jag var när jag hittade allt på golvet med en hund som var helt grön i nyllet. Eller när jag kom hem en dag och han låg som en tunna på golvet och flåsade efter att ha lyckats få upp kattmatpåsen och allt hundgodis. Eller han stack iväg på en egen tur runt busstationen och när han vände tillbaka råkade komma upp bakom en invandrare som blev livrädd och cyklade för livet för att inte bli uppäten av monstret. Och när vi hade Zanna som var hans raka motsats, lugn som en filbunke och var så rädd att hon kissade på sig om något var skrämmande och tyckte att man var enormt jobbig om man skulle springa när man var ute och som gick som en anka med bettfl och ful som stryk var hon dessutom, men oj så mysig. 

Och sist men absolut inte minst och som faktiskt gör ont att tänka på, min lilla Elza som är väldens absolut finaste hund. Det är den hunden man aldrig kommer få igen. Eller jag kommer väl aldrig mer ha hund men om jag hade det så skulle jag aldrig få en så bra och fin hund som henne. Saknar henne så in i bomben!


Kommentarer
Postat av: C

Det kommer nya faser i livet, av en mening. Men jag förstår så väl vad du menar...

2010-10-08 @ 19:20:30
Postat av: Anonym

uschdå. en tår tittar fram i ögonvrån.

men jag gillar bilden på z i handfatet : )

2010-10-09 @ 02:22:56
URL: http://annawestling.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0