En ovana

Har kommit på mig själv att jag flackar runt med blicken som ett skrämt rådjur när jag är ute bland folk. Detta känns ju otroligt otrevligt mot den som tagit med mig ut på stan för att rasta mig exempelvis. Men jag hör och följer faktiskt med i vad de säger även om det ser ut som att jag kollar efter eventuella mördare som är ute efter mig. Till saken hör att jag faktiskt inte ser speciellt mycket i alla fall, för trots att jag glor runt på allt så missar jag folk som helt plötsligt från ingenstans dyker upp och säger hej och jag känner mig helt blind. Lustigt. Måste börja ha på mig glasögonen mer.
Nåväl gnatt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0