Madeleine Eriksson

Idag kör jag min första arbetspass i Piteå. Fick kliva upp i ottan för att ta mig till sjukhuset och hämta ut en bil så jag kunde ta mig hit. Tur jag får boka bil själv i fortsättningen, då ska jag hämta bilen dagen innan så jag får sova så man kan vakna som människa. Färden hit var inte helt problemfri. Är allt för van att köra med automatlåda nu och råkade därför få motorstopp i en rondell!! Var så okul. Hoppas jag inte får parkeringsböter då jag inte har någon kupong för motorvärmare, tänkte att man inte behöver det när man har landstingsbilen. Ikväll kör vi ett nytt pass på hästryggen och med mig har jag även bästa Emmy. Jihooo!!!

 

Nu har jag klarat en vecka på jobbat och Meya har klarat av en vecka med F. Var riktigt kul att komma tillbaka till jobbet även om jag saknar mitt gullefjun hemma. Men det har flutit på bra på jobbet och hemma har det gått bra också även om F tyckt att det har varit jobbiga nätter med hosta och gnällspik till unge. Det är inte bara jobbet som börjat utan även ridningen har jag tagit upp. Var så otroligt roligt och efter passet var både jag och hästen blöta i svett. Om någon undrar fick jag enormt med träningsvärk också, helt otroligt vad man använder många muskler när man rider.

 

Jag har även bestämt mig för att genomföra en grej som jag tänkt på lääänge men av olika anledningar har det aldrig blivit av men nu jäklarns. Vad det är håller jag för mig själv ett tag. Men Lanas låt fick mig att ta steget, love it! Så den bjuder jag på idag.

 

Årets sista dag är kommen och imorgon börjar ett nytt år. Ett år jag hoppas kommer vara snällt mot mig och alla jag håller kär. Just nu är både jag och Meya förkylda även om Meya är betydligt bättre nu efter några nätter med gråt och sömnsvårigheter med nästan 39 grader i feber, lilla flisan min. Detta år blir det inget pangfirande av nyårsafton för oss, dels för att vi är förkylda men främst för att F jobbar både idag och imorgon. Istället satsar vi på god mat och en sväng in till stan för att kolla på raketer för att få en tidig kväll. Jag måste börja ställa om för att ta mig upp till jobbet som jag återvänder till om exakt en vecka. Känns både roligt och tråkigt på samma gång. Har inte fattat att jag inte ska få vara med M varje dag, hela dagen då.

 

Igår trotsade jag och Meya förkylningen och tog oss ut en snabbis med hunden och passade på att testa hennes nya pulka. Pulkan fick ett klart godkänt av Meya som nöjt åkte med ut i djupsnön där hunden fick hoppa lös en stund och försöka ta snöbollar. Får se om pulkan får komma med till fjällen till våren.

 

Det var inte bara pulkan som testades igår, även tvättkorgen fick en passagerare. (Allt skulle tvättas, inklusive ungen. Fast inte i tvättmaskinen kanske.)

 

 

 

Tänker på min älskade syster när jag hör den här låten. Lyssna och njut!

 

Idag blev det årliga luciatåget på Björknäs för min del. Tanken var att hela familjen skulle gå men då vår lilla argbigga inte ville somna igår fick hon och pappan stanna hemma så hon fick sova ut nu på morgonen. Men turligt nog har ju bror min börjat på Björknäs, så själv behövde jag inte sitta. När jag skulle gå in på skolan hamnade jag i en klunga av elever och tänkte för mig själv: "hihi, tänk om någon tror att jag är elev här", men så kom jag på att det troligtvis inte skulle hända då jag kommer gåendes med täckbrallor och rejäla vantar och mössa. (Ska förtydliga att eleverna som faktiskt går på skolan inte går klädda så, utan snarare med mindre vintervänliga kläder och definitivt inte i täckbrallor).

 

 

Lillan har hunnit bli fem månader! Tiden går allt för fort. I måndags var hela familjen (exklusive Newton) till BVC där Meya fick en ny dos vaccin. Hon var så duktig och skrek bara till just när de stack henne. Vi klarade oss från feber denna gång vilket var skönt, dessvärre har hon varit krasslig sista tiden så jag har slitit mitt hår då hon inte velat äta. Sista tiden har alltså varit lite kämpig och jag helt slut vilket visade sig en morgon då jag skulle ge hunden mat men hällde ut maten i pappersinsamlingen istället.

 

Här har vi hunnit med en del julpynt och julklappsinköp. En annan viktig del av julen är ljudböckerna, jag tycker att det är så mysigt att sitta och pyssla samtidigt som jag lyssnar på berättelser och böcker. Tror att jag hittat en ljudbok som jag ska lyssna på. Den har i alla fall fått bra betyg, utom från en lyssnare som skrev "Kunde inte lyssna på boken p.g.a Sauks inandningar!".

 

Helgen som var firade vi Erik som fyllt 30 år. Det blev en dag ute i jaktstugan och en kväll/natt hemma hos familjen Beckert-Ström som slutade med att herrn i huset stod byxlös framför en av gästerna som generat skyndade sig hem, ska tillägga att detta naturligtvis inte var meningen att han skulle bli byxlös. (Var ganska kul). På tal om gäster, jag känner mig upprorisk och kom att tänka på när pappa eller möjligtvis mamma sa åt mig när jag var yngre att man ska bjuda på kaffe när man fick besök. (Jag dricker ju inte kaffe och är inte speciellt mycket för att fika och dricka te eller kaffe hos andra. Behöver faktiskt inte inmundiga något hos folk, därför var jag extremt dålig på att bjuda på kaffe förr.) Min tanke var då och är väl än, men tänk om jag inte vill bjuda på kaffe, jag kanske vill att gästen ska fara hem. Så när jag fick se coops reklam om revolt kunde jag inte hålla mig för skratt. Nu tänker ni åkäj....bra koppling där...NOT. Men det struntar jag i.

 

 

Mitt humör är inte på topp om jag säger så. Fick hem faktura från obalans och säger bara, är ni klok i huvudet?...njet. Har funderingar på att lägga ner bloggandet, eventuellt bara köra på i en låst blogg för att minnas och för siss skull. Tåls att fundera på.  Är ju ganska bra när vi inte kan ses så ofta. Har börjat känna att det är lite olustigt att ha folk som läser och jag har ingen aning om vem det är. Vet inte varför jag har börjat känna så nu, har inte tänkt på det sättet tidigare. Sen är det väl så att jag känner mig less på människor i ren allmänhet och tålamodet för vissa börjar ta slut. Jag menar vem har tid att luska i andras liv så pass mycket att man kollar upp vilka olika sidor/grupper (o.s.v.) personen i fråga är med i? Jag anser att det är patetiskt och tyder på att man har ett miserabelt liv själv. Alla har vi våra problem, men varför ska vissa gotta sig i det som om det vore fredagsmys med godis framför tv:n? Nej säger jag, nog får vara nog och min dag är totalt F.U.C.I.N.G obalanserad.

 

Jag och Meya poppar Brunos låt om dagarna och då känns det lite bättre.

 

 

 

Idag är det farsdag och här firade vi det med paket och mys i sängen på morgonen. Vi har även fikat lite morotstårta, fast Meya fick nöja sig med att sova under tiden vi fikade. Men på tal om att äta så har hon ju som sagt börjat äta gröt två gånger om dagen för att förhoppningsvis öka på lite i vikt. Det är inte det lättaste att äta gröt tycker Meya som försöker hjälpa till genom att trycka in händerna i samma veva maten ska in. Det resulterar i mat över hela Meya, mig, Meyas stol och bordet. Tur är att det går bättre och bättre och att hon gillar banangröten. Känns som att hon håller på att bli så stor när hon kan så mycket och utvecklas så fort, exempelvis har vi valt att ta bort liggdelen i vagnen nu då hon inte alltid vill ligga längre och dessutom är så pass stadig och stark att hon sitter. Så nu sitter hon och myser i sin nya åkpåse i lammskinn när vi är ute, fast det tråkiga är ju att det är skitväder just nu med regn.

 

För någon vecka sedan var jag till tandläkaren, oftast tycker jag att det är ganska trevligt och jag har inte alls problem med att gå dit. Mina tänder såg finfina ut som vanligt, (Inte för att skryta men de är i toppskick). Tyvärr är jag dock lite för ivrig med tandborsten och måste borsta lite mjukare sa tandläkaren och sedan började han pilla på mina tänder och tandkött, och den jäv*ln var så brutal i min mun att det inte kan göra annat än klassas som övergrepp! Ett tag senare, typ i början av veckan, hade jag min träningsdag på sensia och vem ser jag där om inte den brutala tandläkaren. Det kändes så fel att han var där och tränade som om inget hänt, min mun återupplevde de traumatiska minnena från övergreppet och jag kände att detta var ju otrevligt, gå hem tandläkare!! När han inte uppfattade min telepati fick jag se mig besegrad än en gång och skamset gå hem själv. Hoppas jag slipper möta honom igen.

Idag blev mitt lilla hjärta 4 månader. Tiden går så fort så man blir nästan rädd. Det är lätt att man glömmer bort att uppskatta nuet och allt som hör till just nuet. Igår var vi iväg på babymassage och det var uppskattat av både mig och Meya. Var riktigt mysigt och nu när vi har lärt oss en del av massagen har vi övat hemma idag. Tydligen ska den vara riktigt bra för att båda öka blodcirkulationen, stärka de sociala banden och öka kroppskännedomen för plutten. Det har även visat sig att barn som får denna typ av massage utvecklas snabbare än andra barn och man använder den speciellt till förtidigt födda barn som behöver extra hjälp att utvecklas. Huruvida detta kommer påverka Meya i utveckling vet jag inte då jag tycker hon är nog snabb och faktiskt kunde relaxa lite mer sin framfart så jag får någon lugn stund också.

 

Vi har även hunnit med att få besök av Annso och sötungen Fille. Man kan inte göra annat än smälta när man ser honom, och så lik sin mor. Han hade lärt sig gå lite och var snabb som rackan. Sen tyckte han det var riktigt roligt att rensa lådorna i köket hos oss, man inser då vilket roligt jobb Fredrik kommer ha när han är hemma med Meya sen, hehe.

 

Idag är vi ynkar i hela familjen som förlorat vår magi i någon typ av begynnande förkylning. Min hals känns som sandpapper och Meya sov från 23 till 08 på morgonen för att sedan äta och somna om igen och bara vakna för några kortare lekstunder och matintag. I helgen tog vi oss till badhuset för ett premiärsim med Meya, det var en besvikelse då hon verkade tycka att det var likvärdigt med badbaljan. Vår slutsats är att badhuset är överskattat, i alla fall än så länge. Igår hade vi krispigt kallt och soligt väder så vi passade på att ta en promenad som avlöstes med en snabb middag hemma för att sedan krypa in under täcket med hela familjen och mysa lagom till förkylningssymptomen började visa sitt fula tryne.

 

 

Tips på en fantastisk film. Ni bara måste se den.

 

För någon vecka sedan döptes Meya och alla namnen blev "offentliggjorda", Meya Mathilda Elin. Mathilda efter moster och Elin efter faster. Men det var först igår jag orkade ladda in bilderna från kameran. På dopet sjöng även Amanda en låt vi valt. Kunde knappt titta när hon sjöng för att jag höll på att börja böla. <3